Utan alla volontärer stannar idrotts-Sverige – det kan nog alla som är med i en idrottsförening skriva under på. Vecka in och vecka ut drar tusentals svenskar ett tungt, men roligt, last genom att hjälpa till i idrottsföreningar.
Styrelsen
På en idrottsklubb sker mycket som ingen vare sig tänker på eller ens vet om. För att föreningen ska fungera måste det finnas personer som organiserar allt, ansvarar och har koll på ekonomin. I alla idrottsföreningar finns det en eller flera styrelser. Det finns alltid en styrelse för den juridiska föreningen, personer som ansvarar för klubben inför både myndigheter och medlemmar. Men det finns också ofta en ungdomssektion där de unga kan driva frågor som de kan tycka är viktiga – och som glöms bort i den stora styrelsen. Att vara kassör i en förening innebär mycket arbete bakom kulisserna, då kvitton och alla ekonomiska transaktioner ska redovisas. En styrelse måste också tänka på skötsel av anläggningen, försäkringar, att söka bidrag och hur ändrade lagregler kan påverka klubben.
Den d
agliga verksamheten
Vissa klubbar har anställda tränare, andra har bara volontärer. Att vara idrottstränare kräver mycket. För många unga blir tränaren också en viktig förebild, kanske den vuxna person som de har mest förtroende för. Tränaren måste också möta föräldrarnas förväntningar (och krav) och klara av att utveckla sina elever. Men utan tränaren kan inte klubben växa och gå framåt.
Det behövs också föräldrar som tvättar kläder, unga som städer kapprum och leder hästar på nybörjarlektioner. Vissa föreningar kräver mindre av medlemmarna, medan en idrottsförening som en ridskola kräver mycket. Hästarna behöver skötas både kvällar och helger, och många gånger är det frivilliga som mockar och utfodrar djuren. Men, volontärarbetet innebär mycket gemenskap och glädje. För många vore klubben inte lika rolig om de bara gick dit, idrottade och sedan gick hem – konsumtionsidrott – istället för att vara delaktiga i verksamheten och vara en del av gemenskapen.
